karinkristina

Lever. Lycklig. Jag känner doften av vår efter en härlig vinter. Har varit en vecka i Idre och mindes återigen varför det är värt att packa bilen full med ullstrumpor, smowracer och bag in box. Skidsemester får mig att må så bra i kropp och själ. Mina söner kommer bli små skidkungar i backen och förmodligen åka snyggare ön sin mor och snabbare än sin far. Jag hade hjärtat i halsgropen mest hela tiden och såg en liten 4åring med brutet ben framför mig i backen men vi kom hem med alla ben hela. Jag fick en fonduepinne i ögat... Det mest dramatiska på hela veckan.

Jag tränar och mår bra. I morse väckte Axel mig med att konstatera att mina bröst blivit mindre... sen Vilmer föddes la han till. No shit??? Längtar efter den morgon han konstaterar att rumpan krympt....

Nu längtar jag efter lätta skor och skinnjacka. Det kommer. Först väntar en skidhelg till med min fru och hennes familj.

Härligt....

Tråkigt att bo i ett paradis. Sommar som vinter. Höst som vår. I love love love...
Jag och Henkan är lika exalterade varje gång vi återupptäcker hur mycket vi älskar vårt område. Och det händer ofta som sagt... När vi tar ett kvällsdopp en julikväll. När vi badar bastu en ruggig novemberkväll. När man vilken jäkla stund som helst när lusten faller på kan vara ute i skogen på 2 minuter. Eller som den här helgen... När vi kan åka skridskor på sjön, pulka i backen och bli kissnödiga utan problem. Eller att en småfrusen 2åring kan gå hem och se på Dora medan en svettig energisk 6åring otröttligt kan åka skridskor så många timmar han vill. Vi har paradiset inpå knuten och vi kommer aldrig kunna flytta... Attans. Och då nämnde jag ju inte ens grannarna.... Herregud!

Vi är lediga. Lediga. Lediga. Lediga. Kan pussla, spela Wordfeud, leka med kompisar, dricka morgonkaffe och vara lediga. Henrik jobbar men han överlever. Det hade nog inte jag gjort... Imorse snurrade matteböcker i huvudet men då stängde jag bara av och bad de återkomma den 9e.

Julen har varit jättefin. Var med våra vänner en dag för tidigt och hade för första gången uppesittarkväll på egen hand. På julafton åt vi frukost hos Jonas och lagom till Kalle brann alla juleljusen hemma hos oss... Också det för första gången. Firade kvällen med Henriks familj, med den lugnaste klapputdelningen någonsin, en lite lyxigare Ris ala Malta och en mysig avslutning tillsammans med Christine, Johan och några körsbärsdrinkar.

Julens bästa enligt Axel var nog en svart One Piece. En All in som min mamma säger. Eller All in One.... Julens bästa för mig var som alla andra 364 dagar mina barn men om jag ska välja något annat så blir det den apelsingravade laxen och min Mattehuskanna som min mormor köpt...

Visar lite bilder när jag släpper min Padda.... hela familjens älskling. Juldag och Annandag var mer familjmys och igår fick vi besök av Johanna med familj. Idag är agendan blank... Innan året är slut ska vi gå på Astrid teater, bio och undvika mellandsgsrean.

Det nya vackra 2012 hoppas vi firas med storfamiljen hemma hos Crille och Linda.

Hej så länge....

För det blev det... ändå. Tomten kom och barnen var lyckliga. Idag väntar fika hos mamma och pappa. Annars ska vi bara fortsätta moffa choklad och vara lediga..

Jag har köpt nya glasögon.... Är jag fin?
De är lika stora som de var 1989 och i samma bruna nyans som då men jag känner mig frökenaktig och ganska cool...

Om jag inte var så sjukt trött så kanske resten av ansiktet hade passat glasögonen. Trots att jag inte lagat en endaste julbordsrätt eller ens julpysslat med mina barn känner jag mig trött och stressad. Det är ipads och lussetåg och cytologprov och födelsedagar och bilköp och hela tiden detta j.. la prat om vinter&€&))@sjukan!

Imorgon står vi hela familjen redo kl 07.00 för Villens första lussefirande! Hoppas han sjunger som han gör här hemma och att jag inte mammagråter pinsamt mycket... Axels tur är det senare på eftermiddagen. Mina älskade nissar... Vad vore jag utan dem och all kärlek?

Vab igen... Villen är en hälsorisk! Utan feber men med en läskig hosta och snorsträngar jag tror att förskolan vill vara utan. Så idag myser vi hemma. Dricker nyponsoppa, sjunger julsånger och tänder ljus. Mitt mål är att damma lite också...

På väg in till stan för att äta julbord med jobbet. Det är ett under att jag står upp efter fredagen från helvetet... Men det gör jag och nu ska mumsas sillar i mängder och drickas en och annan juldrink!

Mammahjärtat ömmar dock ikväll och jag längtar redan efter en ledig dag med min framförallt min storskatt imorgon. Han är så stor, så fumlig, så tuff och ändå skör som porslin. Jag är ständigt livrädd att något är fel fast han är så rätt.... Men han får stå ut med en hel del.

Oj oj... jag kommer bli sen. Och ögonlocken hänger.

Åhhhhh.... bloggen dör! Och självklart förstår jag att den enda som sörjer är ju jag! Jag vill inte att den ska dö! Som jag sagt tidigare är den ju min räddning i att minnas något annat än semestrar och liknande eftersom jag har så rysligt dåligt långminne... och kortminne. Jag vill ju bevara tokiga saker min tokiga 2åring säger varje tokrolig dag med honom just nu. Vad Axel hade för sig på vardagarna när han var 6 år. Hur ljuvlig vår vardag var i november 2011. Hur spänningen i ryggen släppte på helgerna då allt var precis som jag vill att det ska vara. Hur mysig en första advent kunde vara med pyssel, mer pengar i plånboken och fika med 4 härliga vänner och ett gäng rumpnissar. Så kanske förvånar jag mig själv och försöker med lite konstgjord andning ändå. Kanske mindre bilder och mer text som väcker mina minnen mer än den är intressanta att läsa.... Kanske.

Adventskärlek.

Hur svårt kan det va? Att underhålla två halvkrassliga barn och samtidigt städa hemmets alla skrymslen och vrår? Hur svårt kan det va??

Det är tydligt vem som tar mest plats i vår familj... Och det stämmer väl att jag kommer som god trea. Henrik.... är inte ens med på bilden ;-)

Det är en skruttig liten som mest varit i min famn idag. Nu ser vi på Sammys äventyr innan jag och Henkan ska mötas i dörren för tredje gången den här dagen. Tränarmöte för P05...

En liten kik på det nya rummet och på barnens rum... bara för dig Anna!

Axels rum har blivit Vilmers

Vårt nya sovrum - det nya rummet...




Och Axels skrivbord i sitt nya rum...

Sitter och ger min man några minuters minisovmorgon till innan jag sticker till jobbet... Jag älskar att vara på jobbet lite tidigt. Ikväll är det sista måltiden innan vår ganska så rymliga trea blir en mindre rymlig fyra. Jag sörjer men tycker ändå att det ska bli roligt med lite nytt....

Ha en perfekt onsdag!