Att se framemot...


När kopporna känns många och vintern känns lång....
då kan vi se framemot det här som är bokat!


The best!


Jag stjäl mig lite datortid med barnprogram på två olika tvapparater samtidigt... Henrik som inte lämnat hemmet på hela helgen är ute och går med Crille och jag ska snart natta Ville. I natt var det så synd om Axel men han är tapper som vanligt och idag har vi nästan glömt bort att vi har sjukstuga på grund av världens bästa bror med familj som hängt här hela dagen.

Inget gör mig så varm i hjärtat som när mina barn tyr sig till min storebror! Vilmer har hängt på Jonas hela dagen och är lika förälskad i honom som Axel alltid varit. And I love it! Mina syskonbarn är det närmaste jag kan komma kärleken till mina egna barn och jag blir lyckligast när man känner att det är ömsesidigt. Bästa bästa brorsan. Och Axel har en bästis i sin kusin Alva så kopporna har nästan glömts bort idag... Han har flera koppor i munnen som smärtar och  var det mycket gråt. Hoppas han får sova bättre natten som kommer...

Imorgon kommer min mamma hit några timmar så att jag kan gå och jobba. Gäller att samla lite kraft också inför vattkoppsrace nummer två som lär komma om två veckor.... tjoho! ;-)

Nu... nattning av bråkstake. Hoppas han gillar att vi monterat bort långsidan på spjälsängen....


Oj oj oj....


Vattkoppor...... ingen picnic. Det var det igår. Mest myspysigt med mina barn. Axel lite slö och prickig. Vanlig fredagströtthet och en natt inte mycket värre än vanligt. Nu är det tufft för honom. Kopporna i munnen är värst. Tavegylen kräktes han upp. Antagligen på grund av tom och känslig mage. Eller.........................?????????????
Klart oron slår till. Jag tar ett glas rödvin och andas andas andas. Min stackars liten.

Nu.. mello och DS för att skingra tankarna.

Vattkoppor it is!!!


Så var det vår tur. J...ligt dålig tajming men det är väl aldrig ett bra tillfället att få vattkoppor?? Stackars Axel vaknade med några få prickar på ryggen och magen. Nu är det INTE några få... Henrik lovade honom en krona per prick..... det kommer bli dyrt. Idag skulle Axel och Henrik åkt till Värmland för att åka skidor med Nicke och Saga. BAD BAD timing! Behöver jag säga att besvikelsen är stor???
Här hemma jobbar vi hårt för att nu lilleman ska smittas av sin bror. Lika bra att ha det gjort! Mycket bus och gos. Dessutom har vi bakat Leilas tekakor, Vickes banankaka och Axels chokladbollar. Snart ska vi kalasa på en dunderfika som tröst att det aldrig blir som man tänkt sig när man har barn men ganska bra ändå...

Så om någon är sugen på kliande prickar och några veckors vab.... välkomna hem till oss! ;-)

Glad och ännu inte så prickig...



Smitta smitta smitta...



I miss you!!!!

 



Det här är min snyggaste kompis! Så här har hon det just nu där hon är på andra sidan jorden och jobbar.
I vanliga fall ses vi varje dag på jobbet. Vi dricker kaffe flera gånger om dan, äter mellis eftersom vi blir sura utan mat och förgyller dagarna med en massa fniss.
Pernilla... jag saknar dig!
puss och kram


Ljuset


Jag ser ljuset i neggo-tunneln! Kanske för att det äntligen går lite bättre för Villen på dagis. Kanske för att jag pratat och skrattat på jobbet de senaste dagarna. Kanske för att det trots 12 minus luktat lite lite vår i solen. Kanske för att jag istället för att somna i soffan halv nio igår åkte och pratade och drack kaffe i timmar med Linda.
Kanske därför. Eller för att Kexchoklad Blåbär finns...?

I vårsolen för snart ett år sedan...



Godmorgon lördag!


Vaknat till solsken. På många sätt. Igår var en ljuvlig dag tillsammans med Karin och barnen i Slottskogen. Vi satt på en bänk i solskenet och trodde på att våren kanske kommer ändå. "Det ändå som kan få mig glad är att det blir 10 grader" Så sant.
Sen åt vi lunch på Bel Parc och trängdes bland alla mamma- och pappagrupper. Fnissade lite åt när vi satt där för 5 år sedan med vår gemensamma mammagrupp, vantrivdes och bara hade små dregglande bebisar gemensamt med de andra. Resten av året hängde vi två bara med varandra.

"Vad många vi är!" sa Karin när vi placerat ut alla små och stora rumpor.... och ja visst är vi!















Sen åkte vi hem till dem, åt chokladmuffins och barnen lekte vidare. Vi smidde julplaner...

På kvällen hade jag lovat Axel att han skulle få göra Halv åtta hos mig middag... och så blev det. Önskar att jag hade fotat maten förmin femåring har ärvt sin fars känsla för finedining. Allt hade han kommit på själv och dessutom serverades små små snygga portioner... även när det kom till glassen! :-)

Förrätt: Tomater med fetaost, krutonger, basilika och olivolja.
Varmrätt: Torsk med klyftpotatis, tzatsiki, basilika och snygg gurka.
Efterrätt: Jordgubbsglass med vindruvor, basilika och kolasås.

Han gillar basilika....

Som vanligt var det två trötta vuxna som somnade strax efter barnen. Tur var väl det för Villen har hostat och hostat och hostat. Idag ska vi ut i solen. Ikväll får vi trevligt besök!

Ha en fin lördag!




GOD morgon!


Japp! Idag äter vi lite väl salt äggröra med mycket svartpeppar till frukost och njuter av att ingen behöver gå någonstans så länge inte vi vill det. Njuter av att barnen är så friska barn blir i Vabruari. Njuter av att vi kan baka brownies när vi vill och dessutom just idag äta hur många vi vill. Vad gör väl det att en sådan här dag startade redan strax före sex med tågbanebygge?

God morgon!

Rädslor att ta tag i


Dumma dumma rädsla som rubbar min vardag. Igår låg jag i fosterställning och ville bara sova bort tankarna. Det finns ju verkliga saker att vara rädd för!!! Varför kan jag inte jobba bort det här? Jag är smart nog att veta att det är löjligt, barnsligt att mitt sätt att reagera inte är normalt... men det hjälper inte. Kan väl inte klandra någon som inte förstår men aldrig aldrig ska jag rycka på axlarna åt folks rädslor. "Du måste söka hjälp" sa Henrik igår. Kanske. Men det är inte så lätt när kanske mer än 300 av årets dagar är okej.

Men idag lämnade jag för sista gången den här veckan en gråtande Ville och tog med mig Axel till Sjöfartsmuseet. Mötte Vicke med barnen och fick en riktigt mysig dag utan onödiga tankar. Hemma igen är det tyvärr lite tillbaka... Ska lägga mig i ett långt bad när Henrik kommer hem. Tänka sunt, rätt. Om och om igen.

Latte och chokladboll är en perfekt start på en mysig dag


Piratvandring, lekrum och häftiga maneter...



Alla hjärtans dag!


Sitter och resesurfar och dricker kaffe lovets första dag... Familjen har en resa till Egypten planerad som är dags att planera om. Har promenerat i solskenet och lämnat mina fina barn. Känns inget vidare att sitta här själv just nu men jag tänker på att det är för Villes bästa. Natten var som det ska vara i en småbarnsfamilj. En nerkissad säng, lite vällingkräk, en morsa som skäller lite på sin man... ;-) Men idag är det alla hjärtans dag och vi tycker om lite extra! Henkan och jag har lovat varandra en skärmfri kväll. Han önskade ett glas vin och Alfapet. Jag önskade en halvtimmas massage. Det blir en bra kväll men jag hoppas han vet vad han gör när han utmanar mig i Alfapet. Ordpolis och dålig förlorare....

Till alla mina älskade hjärtan!
Mina barn som är mitt allt, min man, mina vänner och min familj som jag inte kan andas utan....
I LOVE LOVE LOVE YOU!!!

Mitt allt!




Söndag


En spelar DS. En slappar i soffan. En tömmer ett skåp. Jag är sugen på ett bad. Eller allra helst en bio. Helgen fick bli lugn och sansad. AW i fredags där allt inte är som vanligt och i lördags vaknade Ville febrig igen. Han och jag tog en riktig innemysdag och idag mår han väldigt mycket bättre. Kvällsbusar. Känns skönt att se honom pigg även om det berkar svänga rätt friskt. Sportlovet börjar imorgon. Tyvärr måste jag lämna min lillskatt iallafall några timmar så att det inte blir ännu jobbigare för honom efter flera dagar hemma. Hoppas på en skön vecka som ger energi. Träffa minst tre personer som ger mig kraft. Träna minst tre gånger. Städa tre röriga skåp. Klippa av sisådär 30 cm av mitt hår. Kan det vara något?


Ett snabbt gokväll...


Regnet smattrar och jag är kvällsstressad. Känner ofta en sovhets att komma i säng i tid.. Villen hostar oroväckande. Han har tuffa dagar. Är mycket ledsen. Jag med.
Men imorgon är det fredag och Pernilla fick mig efter lite bubbligt skvaller på humör att följa med på AW. Det blir bra!


Jag har lov nästa vecka! Va tokigt! Nu ska jag rätta lite böcker innan sovklockan ringer. För min älskade man har den klockan redan ring.

Natti!

Uff...


Ett inlägg utan att gnälla?? Näääeee.

Men dagen är bättre än gårdagen iallafall som var en värsta sortens skitdag på jobbet. Det är en tungrodd båt just nu. Idag klarade jag min första dagislämning med två barn i tid och utan att gråta. 07.01 lämnade vi hemmet. 07.08 lämnade jag en sprallans glad son och 07.16 lämnade jag en hjärtskärande tårdränkt son. 07.18 i bilen på väg till jobbet! Det känns som om jag satte någon form av rekord första dagen. Gott! tänkte jag. Jag klarade det! Men sen kom insikten om att jag ska göra detta VARJE dag och det då blev det lite dimmigt framför ögonen.

Men så är det. Så är det bara. Helt plötsligt finns det en anledning till att längta efter helger, ledigheter.

Men imorgon ska jag dricka kaffe med Marie. Slå ett nytt rekord i dagislämning. Sminka bort mitt ansikte lite bättre. Och snabbare än jag hinner säga vinterkräksjuka tio gånger är nog våren här!!

Ny vecka


Igår var en sådan där dag när ville jag vara någon annan eller iallafall någon annanstans. Tills Axel och jag skrattade så vi nästan kissade på oss på kvällen eller tills jag la mig med näsan nära den lilla lilla andedräkten... Men idag vaknade jag med fortfarande rött öga. fläskläpp, ont i magen inför den nya veckan och jo... önskade nog lite igen att jag var någon annanstan... eller kanske bara att jag var jag fast en annan dag. Men idag kommer världens bästa mamma hit och ser till att Ville får vila innan vi tar nya tag. Jag måste ta tag i jobbet.

Godmorgon!


Godmorgon!



Den här helgen ska vi bli friskare, piggare, gladare.
Hoppas ni får en fin helg!



Busig och j...ligt bestämd!

 










Fast


Sitter fast vid datorn. Med telefonen brevid mig. Äter pasta och lax. Jag tycker verkligen att det här är skitjobbigt. Att lämna honom till människor han inte känner. Bland gråtande barn som ropar efter pappa. Jag vet att det kommer bli bra. Vi kommer sluta gråta eller iallafall gråta mindre men just nu tycker jag att det är skitjobbigt. Andra rycker på axlarna, säger "så är livet" och kör på. Jag blir ledsen, orolig, får ont i magen och vill bara ta honom och springa hem. Igår ringde de efter mig vid halv 1... då hade han gråtit i fyra timmar. "Har han verkligen gråtit hela tiden" sa jag. "Ja om jag ska vara ärlig har han nog bara haft gråtuppehåll på fem minuter lite då och då" sa pedagogen som jag knappt minns namnet på. Och förskolepedagoger överdriver INTE. Tvärtom.

Jag hämtade honom. Log, skrattade och överöste honom med pussar. Sa glatt "Hej då dagis! Vi ses imorgon".  Tog hem Linda + 5 extra barn + mina egna och drack lite kaffe. När Vilmer somnat la jag mig i ett alldeles för varmt bad, ringde mamma och grät som man bara kan göra med sin mamma. Efter det var det inte bara mitt ena öga som påminde om ett monsters.....

Men idag tog vi nya krafter. När jag lämnade honom satt hans inskolningsfröken redan med två gråtande barn i famnen och jag lämnade min ledsna son till en vikarie. Strax kom Viggo och behövde hennes famn. "Famnarna räcker inte" ringde Linda till rektorn och sa. "Gå dit så får du se".  18 nyinskolningar där alla är mellan 1 och 2 år. Gråten och längtan sprider sig som en löpeld förstås.

Det här kommer bli bra. Men under tiden tycker jag att det är skitjobbigt. Nu längtar jag ihjäl mig efter honom.

Jag bokade en trädkoja på Gotland och det gjorde mig lite gladare. En trädkoja!



Inskolning


Först skolade jag in och vabbade för den ena. Sen vabbade jag för den andre. Idag är det dagis för både liten och stor och inskolning för mammahjärtat. Jag gick innan han började gråta idag. SÅ duktig är jag. En helt perfekt inskolningsmamma om jag får säga det själv. Nu ska jag försöka njuta av de här timmarna som trots allt är otroligt värdefulla! Mitt öga ser ut som biblotikariens i Hipp hipp. Jag har verkligen fått en jätteblödning i ögat och då tvingas jag gå i glasögon som får mig att känna mig både sjuk och fulare än nödvändigt. Ja ja...

Nu har jag druckit kaffe och röjt med en tornados hastighet och nu åker jag strax med frugan (Linda) för en fika och lite stros i Haga. Det gäller som sagt att njuta... och försöka skaka av sig tankarna på hur mitt hjärta har det. Mitt lilla lilla hjärta...

Längtar ihjäl mig efter det ena och det andra. Men vad lovade jag mig själv när det nya året började? Nuet. Nuet. Nuet.



RSS 2.0