Bad-everything-day!


Det finns dagar som är alldeles alldeles underbara... så ibland måste det väl komma en sådan här dag! En dag när man får en 1 meter lång drivvedsplanka i huvudet, får bula och nackspärr, när man är så upprörd att man nästan gråter inför sina chefer och dagar när ens barn kräks på hallgolvet. Today is that day.
Jag är rödögd, emetofobisk och j***ligt less idag! Oroa er nu inte kära.... det går över. Kanske måste jag ha nackkrage ikväll och antagligen sover jag inte en blund i natt och KANSKE KANSKE så kräks jag men det går över. Det finns det saker som inte gör... 
  Tack snälla kollegor för lite massage, kramar och omsorg!

Jag ville berätta om helgen... Om hur galet översociala jag och Henrik är ibland men vilken guldkant det sätter på tillvaron att se många ansikten man tycker om.
I lördags var det ju som sagt fika och besök x 2 på dagen. På kvällen var vi bjudna till Pernilla och Magnus. Bjöds på underbar italiensk mat och ljuvlig glass som Magnus gjort själv. Axel och Olivia lekte oavbrutet och jättebra hela kvällen tills vi begav oss vid 12tiden. Fina vänner och härliga ungar!

 

Eehh.. Axel har lite att lära av grimasprinsessan..




I söndags var utsikten från vår lägenhet oförskämt underbar och vi åt lååååång söndagsfrukost. Sen åkte vi till Vicke med familj för att umgås och.... fika.

Axel har hämtat morgontidningen


 



På hemvägen ringde Hella och vi bjöd in på spontanmiddag som jag lagade... men inte hann äta för Karin och jag skulle träna. Fick äta när jag kom hem istället och då åt jag desto mer :-)
Dessutom kom våra fina grannar över på en liten kvälls...fika med Henriks nybakade muffins...han ska ge f..n i mina paradnummer! ;-)

För att summera helgen... lite tjockare men mycket glad!

Undra vem som VABar imorgon? De kommer tro att jag skolkar... men visst känns det lite mer ok att kanske ta den här vabdagen än vad det brukar göra... det erkänner jag. Jag tog garanterat inga pluspoäng idag. Så är det ibland.

Nu ligger mitt lilla kräk med röda kinder och alvedon i kroppen och sover i soffan. Ännu ingen mer kräkning... Hoppas att det bara var av feber och gråt.

Detta går över.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0