karinkristina

Lever. Lycklig. Jag känner doften av vår efter en härlig vinter. Har varit en vecka i Idre och mindes återigen varför det är värt att packa bilen full med ullstrumpor, smowracer och bag in box. Skidsemester får mig att må så bra i kropp och själ. Mina söner kommer bli små skidkungar i backen och förmodligen åka snyggare ön sin mor och snabbare än sin far. Jag hade hjärtat i halsgropen mest hela tiden och såg en liten 4åring med brutet ben framför mig i backen men vi kom hem med alla ben hela. Jag fick en fonduepinne i ögat... Det mest dramatiska på hela veckan.

Jag tränar och mår bra. I morse väckte Axel mig med att konstatera att mina bröst blivit mindre... sen Vilmer föddes la han till. No shit??? Längtar efter den morgon han konstaterar att rumpan krympt....

Nu längtar jag efter lätta skor och skinnjacka. Det kommer. Först väntar en skidhelg till med min fru och hennes familj.

Härligt....

Tråkigt att bo i ett paradis. Sommar som vinter. Höst som vår. I love love love...
Jag och Henkan är lika exalterade varje gång vi återupptäcker hur mycket vi älskar vårt område. Och det händer ofta som sagt... När vi tar ett kvällsdopp en julikväll. När vi badar bastu en ruggig novemberkväll. När man vilken jäkla stund som helst när lusten faller på kan vara ute i skogen på 2 minuter. Eller som den här helgen... När vi kan åka skridskor på sjön, pulka i backen och bli kissnödiga utan problem. Eller att en småfrusen 2åring kan gå hem och se på Dora medan en svettig energisk 6åring otröttligt kan åka skridskor så många timmar han vill. Vi har paradiset inpå knuten och vi kommer aldrig kunna flytta... Attans. Och då nämnde jag ju inte ens grannarna.... Herregud!

Jag måste. Måste skriva av mig när hjärtat nästan exploderar av kärlek. Jag vill stoppa tiden. Jag vill att han alltid ska vara två år. Han är min hjärteprins som får mig att skratta tiotusentals gånger om dagen. Han har den ljuvligaste lilla kroppen man kan tänka sig. Han klipper ett hål i sina byxor och sen tittar han på mig som om han undrar vem som just klippte i hans byxor. Han sjunger Eric Saade men också Hjulen på bussen. Han vrålar ATTAAACK när han kastar kuddar på sin bror men han kiknar också av skratt när jag gör en tåramsa med hans lilla grisfot. Han är liten och stor. Pratar oavbrutet och håller sin familj i en liten liten järnhand. För att han har en tvåårings bestämda humör. För av vi alla tre älskar honom så omåttligt.
Jag vill att han ska vara två för alltid. En tvååring som gör vår familj perfekt.

Redan när han låg i magen önskade jag mig en tvååring. Nu är han här... men han stannar tyvärr inte för alltid.

Jag älskar älskar älskar dig Ville Vonken!


Två dagar

Två år

♥

Det var en god jul som sagt...

Julfrukost hos storkusinerna...


Elin hade gjort ett pussel till Vilmer...


Bror och mor...


Pappa och Elin


Hem till oss kom tomten och fick kramar...




...och Axel bytte om.


Julmat...










Likisar leker...


Morbror Henrik och Charlie


Villen lär Berit hantera Ipaden


Efterrätt




...och Axel fick lite Fifamys med Johan.



På juldagen fick vi träffa två vackra damer...








♥

Gott nytt år. Det är några timmar kvar av 2011. 2011 då jag höll vad jag lovade varken mer eller mindre. 2011 som innebar en tuff dagisstart och ett bra dagisavslut. En positiv skolstart och en fantastisk oslagbar andra dagisstart. En sommar med lite mindre sol men med ännu en härlig vecka på Gotland med världens bästa vänner. En solsemester på höstkanten som skulle ladda kroppen med massvis med B-vitaminer som tyvärr var ett minne blott efter 2 veckor... En inte lika positiv jobbhöst för mig men ett lyft i karriären för Henrik.... om man väljer att sätta familjen framför annat. Annars tar jag med mig minnet av två hotellhelger med guldkant och favoritsällskap, alla skratt en nybliven pratkvarn till i familjen gett oss, en stor kille som ofta ofta gör oss stoltare än stoltast, nya vänner som blev ännu tajtare vänner... ett gott år.

Jag ser framemot nya tag på jobbet, fortsatt lust till livet, några skidresor och förhoppningsvis en sommar full av solsken. 2012 fyller Axel 7, Villen 3, jag 35....

Jag lovar som jag lovade för ett år sedan. Att ta vara på tiden och hela tiden lära mig att tänka mer positivt. Uppskatta att vårt liv är rikt som attan även när plånboken ekar tom.

Om jag får önska något blir det vad alla önskar.... fred på jorden och friska när och kära.

GOTT NYTT ÅR!

Vi är lediga. Lediga. Lediga. Lediga. Kan pussla, spela Wordfeud, leka med kompisar, dricka morgonkaffe och vara lediga. Henrik jobbar men han överlever. Det hade nog inte jag gjort... Imorse snurrade matteböcker i huvudet men då stängde jag bara av och bad de återkomma den 9e.

Julen har varit jättefin. Var med våra vänner en dag för tidigt och hade för första gången uppesittarkväll på egen hand. På julafton åt vi frukost hos Jonas och lagom till Kalle brann alla juleljusen hemma hos oss... Också det för första gången. Firade kvällen med Henriks familj, med den lugnaste klapputdelningen någonsin, en lite lyxigare Ris ala Malta och en mysig avslutning tillsammans med Christine, Johan och några körsbärsdrinkar.

Julens bästa enligt Axel var nog en svart One Piece. En All in som min mamma säger. Eller All in One.... Julens bästa för mig var som alla andra 364 dagar mina barn men om jag ska välja något annat så blir det den apelsingravade laxen och min Mattehuskanna som min mormor köpt...

Visar lite bilder när jag släpper min Padda.... hela familjens älskling. Juldag och Annandag var mer familjmys och igår fick vi besök av Johanna med familj. Idag är agendan blank... Innan året är slut ska vi gå på Astrid teater, bio och undvika mellandsgsrean.

Det nya vackra 2012 hoppas vi firas med storfamiljen hemma hos Crille och Linda.

Hej så länge....

För det blev det... ändå. Tomten kom och barnen var lyckliga. Idag väntar fika hos mamma och pappa. Annars ska vi bara fortsätta moffa choklad och vara lediga..

Jag har köpt nya glasögon.... Är jag fin?
De är lika stora som de var 1989 och i samma bruna nyans som då men jag känner mig frökenaktig och ganska cool...

Om jag inte var så sjukt trött så kanske resten av ansiktet hade passat glasögonen. Trots att jag inte lagat en endaste julbordsrätt eller ens julpysslat med mina barn känner jag mig trött och stressad. Det är ipads och lussetåg och cytologprov och födelsedagar och bilköp och hela tiden detta j.. la prat om vinter&€&))@sjukan!

Imorgon står vi hela familjen redo kl 07.00 för Villens första lussefirande! Hoppas han sjunger som han gör här hemma och att jag inte mammagråter pinsamt mycket... Axels tur är det senare på eftermiddagen. Mina älskade nissar... Vad vore jag utan dem och all kärlek?

Vab igen... Villen är en hälsorisk! Utan feber men med en läskig hosta och snorsträngar jag tror att förskolan vill vara utan. Så idag myser vi hemma. Dricker nyponsoppa, sjunger julsånger och tänder ljus. Mitt mål är att damma lite också...

På väg in till stan för att äta julbord med jobbet. Det är ett under att jag står upp efter fredagen från helvetet... Men det gör jag och nu ska mumsas sillar i mängder och drickas en och annan juldrink!

Mammahjärtat ömmar dock ikväll och jag längtar redan efter en ledig dag med min framförallt min storskatt imorgon. Han är så stor, så fumlig, så tuff och ändå skör som porslin. Jag är ständigt livrädd att något är fel fast han är så rätt.... Men han får stå ut med en hel del.

Oj oj... jag kommer bli sen. Och ögonlocken hänger.

Åhhhhh.... bloggen dör! Och självklart förstår jag att den enda som sörjer är ju jag! Jag vill inte att den ska dö! Som jag sagt tidigare är den ju min räddning i att minnas något annat än semestrar och liknande eftersom jag har så rysligt dåligt långminne... och kortminne. Jag vill ju bevara tokiga saker min tokiga 2åring säger varje tokrolig dag med honom just nu. Vad Axel hade för sig på vardagarna när han var 6 år. Hur ljuvlig vår vardag var i november 2011. Hur spänningen i ryggen släppte på helgerna då allt var precis som jag vill att det ska vara. Hur mysig en första advent kunde vara med pyssel, mer pengar i plånboken och fika med 4 härliga vänner och ett gäng rumpnissar. Så kanske förvånar jag mig själv och försöker med lite konstgjord andning ändå. Kanske mindre bilder och mer text som väcker mina minnen mer än den är intressanta att läsa.... Kanske.

Adventskärlek.

Hur svårt kan det va? Att underhålla två halvkrassliga barn och samtidigt städa hemmets alla skrymslen och vrår? Hur svårt kan det va??

Det är tydligt vem som tar mest plats i vår familj... Och det stämmer väl att jag kommer som god trea. Henrik.... är inte ens med på bilden ;-)