Vår familj + Johan = sant
A:"Vem var det"
K:"Johanna"
A:"Å Johan?"
K:"Nej, bara Johanna"
A"Vad sa hon?"
K:"Hon undrade varför du skrek så fruktansvärt."
J:"Jaha...."
K:"Ska vi läsa en bok nu då?"
Sen blev det inga mer tårar....
Istället blev det...
"Jag älskar dig mamma. Å så älskar jag pappa och Buse-Johan..."
Mammas kärleksförklaring
Han somnade inte i soffan. Han ville sitta upp och läsa bok. När vi sagt godnatt och jag lämnat honom så satte han på musik. När CDn snart började hacka suckade han och stängde av. Sen ville han ha nytt vatten (NEJ!). Sen ville han att Henrik skulle komma hem (Pappa kommer sen!!!). Sen var det tyst en stund.... sover han?? Nej då hör jag hur han plötsligt brister ut i sång.. "Blue blue blue village. Kom pilo shai gomma hav ö godd hajm" (På en 3årings engelska... Längtar han också utomlands???) Sen ropar han att han gillar verkligen inte att sova... någon gång strax efter Christer Sjögren i Allsång på Skansen så är det ÄNTLIGEN tyst... länge. När jag smyger in så ligger han där, det finaste och bästa jag någonsin gjort, och kramar både Olle och Buffe hårt hårt och sover.... Om några timmar vet jag att det är mig han kramar hårt.
Varje dag öser han sin kärlek över mig. Med gener från två släkter där just kärleksförklaringar och komplimanger inte haglar tätt (JAG - ett undantag) så ser det ändå väldigt bra ut... Om Axel ens visar sin kärlek för sina framtida kärlekar hälften så mycket som han visar sin mamma så har jag lyckats...
The mamastory continues...
"Godnatt mamma. Förlåt för att vi bråkade om kameran mamma.."
Oh my god!
Snacka om att sticka kniven i mamma-hjärtat som redan kved av dåligt samvete...
men va lycklig den killen gör mig.
Gonatt
♥
Hur gammal är jag igentligen....tre???
Efter att jag och Axel kommit innanför dörren rådde ett mindre världskrig mellan två envisa åsnor (varav en skrek så grannarna antagligen anmält mig vid det här laget...) i en HALVTIMME! Vem som vann? Jag så klart. Något annat existerar inte i min mammavärld. I efterhand kan tyckas att skor, jacka och keps slängda i hallen inte är något att slåss om med det ÄR det. Det handlar om att inte ge sig... Efter kriget när vi pussats i en hel evighet så var jag jättestolt över mig själv!
En middag senare sitter Axel och myser i soffan och jag vill ta ett kort på honom för han är så fin. "Nej jag vill inte" säger han med sin gnälligaste röst...... och jag blir JÄTTEsur.... fräser och stänger in mig i sovrummet. Men inte nog med det... jag öppnar dörren och säger "Tänk om jag svarar så sen när du vill att jag ska läsa saga för dig" innan jag stänger in mig igen...
Allvarligt? Hur gammal är jag igentligen???? TRE?????
Ibland är jag tre år när jag bråkar med Henrik också men då kan man skratta åt det tillsammans efteråt... Det är liiiite svårare att förklara sig för sin lilla son och få ett asgarv tillbaka. Om jag inte kittlar honom och pussar honom på halsen samtidigt förstås.
Som tur är är jag på något konstigt sätt alltid det bästa han har ändå..... skönt att vara omåttligt älskad trots alla sina fel och brister....
När dagis-ondskan fick ett ansikte...
Jag veeet... hönsmammor ÄR osexigt men kalla mig lejonmamma istället då....
Idag när jag skulle hämta Axel fick jag veta att han åt mellanmål på stora avdelningen.
"Ahaaa!" tänkte jag. "Äntligen en chans att få träffa det lille charmtrollet Axel nästan VARJE dag pratar om" (läs berättar tråkiga bråkhistorier om med skräck i rösten) Jag har ändå FÖRSÖKT att rycka på axlarna och tänka på hur mycket osanning som också rör sig i huvudet på min son och vara klarsynt nog och förstå att inte heller Axel är helt oskyldig. På riktigt har jag försökt....
Innan jag nått mellanmålsbordet på gården kunde jag säga vem Axel pratat om. När samma barn sekunden efter att Axel glatt ropat "MAMMA!" höjde sin röst och ropar "KNÄPPSKALLEMAMMA" till mig och sen fortsatte mala det som ett mantra samtidigt som han skrattade, så hade han presenterat sig tillräckligt för mig.
Det var tur att ungen inte trillade av stolen av mina blickar! Eller otur.....
Morrrrrr...........
Läste ni GP igår?
Är din vardag grå och färglös?..
GLAD PÅSK!
Varsågoda...en JÄTTEglad påskkille till er!
♥
Bullpappa!
Gissa hur många pappor som kommer med nybakade kanelbullar till dagisfröknarnas kvällsmöte?
Ren tillfällighet menar Henrik. Superfjäskigt men rätt så underbart menar jag.
Hoppas Axels underbara fröknar njöt av bullarna... jag fick nämligen ingen ;-)
Kärleksförklaring
Nu somnar han själv. Han lägger sig tappert tillrätta på kudden, kramar sitt lejon och somnar på mindre än 5 minuter. Vad hände med den lilla killen som inte kunde somna utan att gosa med sin mammas kind?
Jag är så stolt över dig älskling....
Men fortfarande kommer han ilande till min famn när grannen borrar. Han gillar inte vrålapan på dataspelet, han tycker inte om när man gör raketen när man dansar och äter inte vaniljglass som är gul. Han tänker inte krama Lisebergskaninen förrän han blir lika stor som mormor och han kommer inte själv till vår säng på natten.
Så stor är han inte... ännu.
♥
Underbara fingerfärg....
..eller jag är glad att jag inte var hemma....
LOVE YOU!
Nappfri!
LEDSEN!
Henrik lämnade honom idag. Axel grät så mycket så att han somnade.
Jag grät också nästan till jag somnade. Först i arbetsrummet på jobbet. Skönt med ljuvliga kollegor som man kan vara precis som man är med.... tack. Sen grät jag vidare hemma så att jag nästan somnade till Grey´s.
Ja ja. Man kan tycka vad man vill men att han har det bra är mitt liv. Hur ska jag fungera om inte han har det bra?
Kämpar för att hålla mig vaken till min man kommer. Behöver honom.
Me & I - lycka!
Det bästa är att Axel faktiskt (nästan) är lika förtjust som jag.
(bilder från www.meandi.se)
Bröst i ansiktet?
"Vad är det?"
"Det är ett födelsmärke."
"Nä... det här bröst du har."
hahaha
"Älskar dig Hanna - med eller utan ansiktsbröst!"
"Hur många har DU sett som har en tand i mitten?!"
♥
Vintervantar
Bästa väckarklockan!
...behöver jag säga att det är ömsesidigt!
♥
18:57 och 2 minuters nattning
Varför han inte sovit idag? Av rent mamma-egoistiska skäl.... Karin kommer hit om en stund, utan Axel bästa kompis Saga.... Och med bara lill-Olle som sällskap kanske vi två kan få lite vuxenprat tid... MYSIGT!