Hur gammal är jag igentligen....tre???
Vissa stunder är jag mindre stolt över mig själv som mamma...
Efter att jag och Axel kommit innanför dörren rådde ett mindre världskrig mellan två envisa åsnor (varav en skrek så grannarna antagligen anmält mig vid det här laget...) i en HALVTIMME! Vem som vann? Jag så klart. Något annat existerar inte i min mammavärld. I efterhand kan tyckas att skor, jacka och keps slängda i hallen inte är något att slåss om med det ÄR det. Det handlar om att inte ge sig... Efter kriget när vi pussats i en hel evighet så var jag jättestolt över mig själv!
En middag senare sitter Axel och myser i soffan och jag vill ta ett kort på honom för han är så fin. "Nej jag vill inte" säger han med sin gnälligaste röst...... och jag blir JÄTTEsur.... fräser och stänger in mig i sovrummet. Men inte nog med det... jag öppnar dörren och säger "Tänk om jag svarar så sen när du vill att jag ska läsa saga för dig" innan jag stänger in mig igen...
Allvarligt? Hur gammal är jag igentligen???? TRE?????
Ibland är jag tre år när jag bråkar med Henrik också men då kan man skratta åt det tillsammans efteråt... Det är liiiite svårare att förklara sig för sin lilla son och få ett asgarv tillbaka. Om jag inte kittlar honom och pussar honom på halsen samtidigt förstås.
Som tur är är jag på något konstigt sätt alltid det bästa han har ändå..... skönt att vara omåttligt älskad trots alla sina fel och brister....
Efter att jag och Axel kommit innanför dörren rådde ett mindre världskrig mellan två envisa åsnor (varav en skrek så grannarna antagligen anmält mig vid det här laget...) i en HALVTIMME! Vem som vann? Jag så klart. Något annat existerar inte i min mammavärld. I efterhand kan tyckas att skor, jacka och keps slängda i hallen inte är något att slåss om med det ÄR det. Det handlar om att inte ge sig... Efter kriget när vi pussats i en hel evighet så var jag jättestolt över mig själv!
En middag senare sitter Axel och myser i soffan och jag vill ta ett kort på honom för han är så fin. "Nej jag vill inte" säger han med sin gnälligaste röst...... och jag blir JÄTTEsur.... fräser och stänger in mig i sovrummet. Men inte nog med det... jag öppnar dörren och säger "Tänk om jag svarar så sen när du vill att jag ska läsa saga för dig" innan jag stänger in mig igen...
Allvarligt? Hur gammal är jag igentligen???? TRE?????
Ibland är jag tre år när jag bråkar med Henrik också men då kan man skratta åt det tillsammans efteråt... Det är liiiite svårare att förklara sig för sin lilla son och få ett asgarv tillbaka. Om jag inte kittlar honom och pussar honom på halsen samtidigt förstås.
Som tur är är jag på något konstigt sätt alltid det bästa han har ändå..... skönt att vara omåttligt älskad trots alla sina fel och brister....
Kommentarer
Postat av: pernilla
Oj! Jag tror att min sura dag smittade sig på dig. Förlåt vännen. Nu har jag vilat o imorgon ska jag vara världens bästa kollega igen. Promise!!
Kram
Postat av: Karin
Du är alltid världens bästa, surapa! :-) puss på dig
Trackback
