Lördag
Det är en fantastisk lördag. Jag saknar min man. En fantastisk lördag....
Har haft en härlig dag i Slottskogen med tre sköna morsor och 8 oslagbara barn. "Där kommer ett dagis" sa någon som mötte oss. Tre 6åringar, tre 4åringar och Beavis och Butthead... det ser ut som ett dagis.
Vi hade en matsäck som hade räckt för att sockertoppa två dagisavdelningar och vi hängde länge på ett ofärdigt Plikta innan vi gick rundan och kikade på Bruse, Bambi och en heltokig något sugen älg...
Efter middagen gick jag och barnen över gatan och två trappor upp och lördagsmös med grannfamiljen alldeles för länge för mina barns bästa men de var på sånt charmigt oslagbart humör så vi var inte hemma förrän alldeles nyss. Nu sover båda mina ögonstenar som små grisar och jag älskar dom såklart omåttligt även när de sover....
Hoppas Henrik sover gott...
puss.
Lever
Jag lever även om inte bloggen gör det just nu... Har ändå svårt att släppa taget och ge upp. Vi får se.... Så fort jag tänker att jag hinner sätta mig ner och blogga så händer något. Någon ropar på mig. Det kan vara en av mina söner eller ett tvättberg eller en middagsdisk eller trevlig granne som vill dricka kaffe ute på gatan eller så är det bara min tur att lägga ett ord i Wordfeud....
Hur som helst är ju den här bloggen min väg till minnet om alla vanliga dagar som susade. Jag ska försöka för min skull att hålla den vid liv.
Nu ska jag väcka min stora son och göra honom klar för skolan.
puss
Kalastrött...
Vi har firat vår 2åring (som envist hävdar att han fyller fyra) i dagarna tre och nu skulle det vara gott med helg! Men nu är han firad, sjungen, uppvaktad och och fullproppad med glass och kalasmat... förhoppningsvis sover just nu världens lyckligaste 2åring stenhårt hela natten och ger sin mamma och pappa lite välförtjänt vila. Jag älskar dig mer än du någonsin kan förstå gubben....
Usch. Nu väntar en vecka jag kunde skippat. Jag längtar mer och mer för varje dag som går till solen. Tre veckor kvar! Jag hoppas den här veckan att min förkylning äntligen ger med sig så att jag kan röra på fluffet igen. Jag hoppas att dagarna går fort och bra. Ja det var väl det....
natti.
Den lyckligaste stunden...
..var den när du kom till oss.
Älskade lillprins bus, trollunge, Ville vonken....
För två år sedan låg jag i soffan med en begynnande känsla i ryggslutet. En känsla jag kände igen med blandade känslor. På bordet låg en kallelse till Mölndal. 08.15 tisdagen den 8 september 2009 skulle vi vara där och så småningom skulle du komma till oss. Men du tänkte inte vänta riktigt så länge. 08.14 den 8 september 2009 låg du på mitt bröst och världen har aldrig förut varit så vacker och perfekt.
Imorgon fyller du 2 år. Du som gör oss rikare för varje dag som går. Du som suger musten ur oss med ditt bestämda humör. Jag kan inte minnas hur det var att inte ha dig i vårat liv.
Grattis min älskling! 
I sängen nu ikväll....
♥
