Fast
Sitter fast vid datorn. Med telefonen brevid mig. Äter pasta och lax. Jag tycker verkligen att det här är skitjobbigt. Att lämna honom till människor han inte känner. Bland gråtande barn som ropar efter pappa. Jag vet att det kommer bli bra. Vi kommer sluta gråta eller iallafall gråta mindre men just nu tycker jag att det är skitjobbigt. Andra rycker på axlarna, säger "så är livet" och kör på. Jag blir ledsen, orolig, får ont i magen och vill bara ta honom och springa hem. Igår ringde de efter mig vid halv 1... då hade han gråtit i fyra timmar. "Har han verkligen gråtit hela tiden" sa jag. "Ja om jag ska vara ärlig har han nog bara haft gråtuppehåll på fem minuter lite då och då" sa pedagogen som jag knappt minns namnet på. Och förskolepedagoger överdriver INTE. Tvärtom.
Jag hämtade honom. Log, skrattade och överöste honom med pussar. Sa glatt "Hej då dagis! Vi ses imorgon". Tog hem Linda + 5 extra barn + mina egna och drack lite kaffe. När Vilmer somnat la jag mig i ett alldeles för varmt bad, ringde mamma och grät som man bara kan göra med sin mamma. Efter det var det inte bara mitt ena öga som påminde om ett monsters.....
Men idag tog vi nya krafter. När jag lämnade honom satt hans inskolningsfröken redan med två gråtande barn i famnen och jag lämnade min ledsna son till en vikarie. Strax kom Viggo och behövde hennes famn. "Famnarna räcker inte" ringde Linda till rektorn och sa. "Gå dit så får du se". 18 nyinskolningar där alla är mellan 1 och 2 år. Gråten och längtan sprider sig som en löpeld förstås.
Det här kommer bli bra. Men under tiden tycker jag att det är skitjobbigt. Nu längtar jag ihjäl mig efter honom.
Jag bokade en trädkoja på Gotland och det gjorde mig lite gladare. En trädkoja!
Kommentarer
Postat av: Marie
Åååå Karin det låter för jävligt rent ut sagt! USCH! Men snart snart snart så tycker han att det är roligt att vara där. Imorgon tar du en löprunda när han är där så orkar du inte ens fundera på om han har det bra eller inte! X
Postat av: LiSSaN-WE are FAMILY 4
Usch Karin. Förstår att du lider...jag lider med dig när jag läser detta. Fy bubblan att det ska vara så jobbigt! Men så kommer det en vacker dag och allt flyter - det är bara att vänta tålmodigt och starkt! Kramar till dig!
Trackback
