Oh my...


Herregud vilken kväll det här blev. Trots två aptrötta vuxna här hemma så lagade vi snabb thaimat, packade, skrattade och log åt våra fina busiga barn innan jag däckade i soffan och då small det. Ville klättrade (som såååå många gånger förrut) på soffkanterna och ikväll hände det som jag bara väntat på. Pang i parketten och en bula som växte som en muffins i ugnen! Nu ser det ut som han har en blå pingisboll innanför huden i pannan. Jag kommer aldrig våga låta honom sova i fred i natt. Här ska väckas och statuskollas! Suck.
Strax efter blev jag tokarg på Axel. Pyjamasen skulle på och en liten lögn triggade igång den hårda morsan i mig och sen blev det mer tårar, förklaringar, kramar och jag älskar dig. Nu har jag för en gång skull liiiite dåligt samvete men tröstar mig med att han trots allt lär sig något av det. Och jag sa förlåt.

Vattkopporna är nästan borta och imorgon är det helg för mig och grabbarna. Skönt. Idag har möten avlöst varandra hela dagen.


Visst är det vår i luften och min man sa precis att vi borde piffa lite här hemma! Det finns hopp ;-)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0