När en kille är förkyld...
Familjen är drabbad av tre killförkylningar! Det betyder att det är mest synd om mig.
Det blev ändå inskolning för en feberfri men inte jättepigg Villen. Han grät. Jättemycket. När jag hämtade honom 2 timmar senare var han ynklig och mammig men personalen hävdade att det ändå gått bra. Henkan är helt slut efter sin första arbetsdag sedan i maj förra året och jag har fått en jättebristning i ögat. Det är en något sliten familj.
Dessutom diskuterar vi vem av oss fyra som är fulast i håret och därför ligger överst på frisörlistan... Det ska bli SKÖNT med två riktiga inkomster snart. Den avgörande rösten kan ligga hos Axel efter som han är nöjd med sitt trollrufs och vill se ut som en blond Zlatan till sommaren. Jag hävdar bestämt att jag borde få klippa mig först eftersom mitt egenfärgade svall snart räcker ner till rumpan. Henkan röstar på sig själv men det är som att kasta pengarna i sjön eftersom hans hår växer värre än ogräs.
Vi får väl se...
Grattis min kollega A som fått en dotter! Tur att man har en man som är ambulanssjukvårdare när bebisen bestämmer sig för att födas i badrummet!!! Jösses.
Nu ska jag se 9A och dricka te.
Tycker om!
Vi kom iväg och jag är så glad för det! Jag tycker om Danmark och jag tycker ännu mer om Anna. Hon är en batteriladdare som tycker om mig tillbaka och som alltid får mig att må bra. Vi krockar aldrig, hamnar aldrig i otakt.
Dessutom passar våra små gossar varandra nästan lika bra som göroch det är förstås en bonus. Axel var inte hundra men vi kom iväg. Träffade Nicke Nyfiken, spelade bilspel och enarmade banditer, badade i piratbadlandskap med vågor, starka strömmar och Reggeadisco. Åt en hel del mindre god mat men fick mycket prattid då lekrum, Star wars och DS passade våra barn. Igår kväll drack vi Cava i hotellrummets hörn medan barnen sov sött i sin våningssäng och när vi tillslut la oss pratade Anna mig till söms... Lovely!
Axel har ätit mer Alvedon än riktig mat men ändå orkat bada och leka... Imorgon får han stanna hemma med mig och bli frisk.
Villes inskolning... jag som laddat i flera veckor får stanna hemma med en liten febersjuk och en stor krasslig. Det blir aldrig som man tänkt sig och det är väl så det ska vara.
Natti!
♥
Feber!!!
Axel har feber!!! När han försökte äta kvällsmat grät han så tårarna sprutade och tjöt "Jag kommer inte få träffa Viktor imorgon!!!! Jag kommer inte få åka till Daaaanmaaaaark!!!" Jag försökte hålla modet uppe men igentligen vill jag också gråta och tjuta "Jag kommer inte få träffa Anna imorgon!!! Buuhuuuuu!!!"
Snälla snälla feber... försvinn från min son. Faan.
Dyrt.
Idag var det en dag då ilskan låg nära. Det är DYRT att gå till läkaren i Grekland vet vi nu. Villen tyckte inte alls att det var ok att bli lämnad ensam på förskolan. Ångesten att lämna honom kniper mig ännu hårdare efter idag.
På jobbet tackar jag och tar emot. Biter ihop. Nu är klockan nio och jag har än en gång misslyckats att få Axel i säng i tid. Suck.
Håll oss friska!
Jag är såklart frisk. Blev det fantastiskt fort och fick en helt vanlig skön helg med Universeumsbesök, träff med vänner, god mat och rödvin, skridskoåkning på sjön och en helsöndag med fler goda vänner. Rast och ro gör ingen glad ändå. Men nu SKA vi hålla oss friska i veckan! Blir alltid lite extra emetofobisk och bacillskygg innan det ska hända något skoj. Längtar till helgen...
Mina barn är så fina. Mina egna förstås men också de 24 andra som jag har ansvar för på dagarna.
Jag och Villen bakade surdegsbröd förrut. Om vi har tur är det färdigt till midnatt! Kan inte fatta hur min man har ork och tålamod till detta långsamma långsamma bak.
Tredje dagens inskolning för Villen imorgon... Det går jättebra säger Henrik. Hur kan han veta det? Han har ju inte lämnat honom själv en stund ännu! Men jag ska inte fortsätta måla faan på väggen utan bara hoppas att det är lika lattjo lajban utan pappas trygga närvaro :-)
Nu ska jag göra ett kollage som han kan titta på när han längtar efter oss på dagarna....
Sjuk
Jag är sjuk. Så går det när man skryter om att man inte haft en frånvarodag sedan jag kom tillbaka från föräldraledigheten. Förstod nånnstans att den här tröttheten som suttit i hela veckan inte bara kunde vara januaritrötthet. Gick hem igår och låg stilla på sidan med kramp i magen och frossa i kroppen. Sov och vilade och idag mår jag mycket bättre. Efter tre doser Zantac, knappt någon mat och en massa sömn.
Vad är det med vår familj? Vi har missat en BVCtid IGEN! Man kan tro att vi är otroligt nonchalanta eller inte bryr oss om våra barn hälsa! Pinsamt.
Nu ska jag sova lite medan Henrik och barnen är ute. Senare ska han till jobbet för att avsluta ett kapitel.
Lyckliga vardag...
Var så trött så jag kände mig sjuk i morse. Flydde på lätta fötter hemmet i samma stund som jag hörde Villes hemliga språk i sovrummet. När han slagit knubbiga armar omkring mig är det lätt att bli försenad.
Trött, sliten, varken eller... Men sen stannade jag för att tanka och fick en fin termosmugg av han i kassan, en god kaffe, radion i skruttbilen gick plötsligt igång och det kom en bra låt och plötsligt var allt bara som det ska vara.
Åkte till ett jobb jag verkligen tycker om, fick kramar och leenden av samma 10åringar som så ofta gör mig matt, gick hem i tid och visste att hemma fanns de som betyder mest. Hos bästa vänner fick vi en helt vanlig tisdagsmddag och barnen lekte, skrattade, slogs, fick utbrott och kramades hejdå och de vet att de snart snart ses igen. Och jag hade kvar morgonens känsla... trots att äggpaketet föll i asfalten när jag packade ut maten ur bilen.
En helt vanlig lycklig vardag...
Kärlek
När ögonblicken kommer är det omöjligt att förstå hur trött man kan vara på dem...
Jag älskar er så klockorna stannar!
♥
♥
Att bara vara...
Att bara vara kan inte vara allas grej... Det är oftast inte min, men jag tycker ändå att jag blir bättre och bättre...
Helgen gick.. ibland fort och ibland väldigt långsamt. I fredags hade vi en trevlig kväll med mat, prat och skratt hemma hos Nicke och Lissan. Spelade ett kul spel som jag var absolit sämst på...
I lördags fyllde Axels bästis 6 år och kalas med trollkarl och Darth Vader var dagens höjdpunkt! När den store pratkvarnen var på kalas så passade resten av familjen på att ta en fika på stan. Ville njöt till tusen av fikastunden... mammas pojk!!
Idag har vi segat hemma. Röjt lite skåp. Haft besök av Johanna och Johan som snart blir en familj på tre!! Crille, Linda och barnen kom också förbi. Nu längtar jag tills kvällens Solsidan men eftersom jag vill njuta av det barnfritt så blir det först Minuten och kvällsmat med Axel.
Axel skrev lite brev och lappar ikväll och tyckte att han kanske kunde ta med dem till skolan när han börjar där...
Du är så söt när du sover..
...men ganska söt när du är vaken också.
Gonatt från Fisen.
Så skönt...
Det är så jäkla skönt. När lugnet lägger sig, båda trollungarna sover sött i sina sängar, det är undanplockat i hemmet, diskmaskinen och tvättmaskinen är startade och jag har inte ett enda måste... (förutom då att hålla mig från asken med Geisha i skåpet...)
Kikar med ett halvt öga på Anna Book och Maria Montazami. "Hon är en perfekt sovkompis." Jag längtar efter min perfekta sovkompis! Men om två veckor delar vi hotellrum igen... dock tillsammans med två små baddjävlar. Jag längtar! Jag längtar efter Pernilla också. Jättemycket.
Väntar på min man som jag jagade iväg till gymmet. Mest för egentidens skull... men visst, lite för kroppens också... ;-)
Fredag är ändå fredag!
Höga tankar...
Jag: Tycker du att jag ska söka till Robinson?
Axel: VA??
Jag: Till Robinson på TV...?
Axel: Neeehheeehe...
Jag: Skulle du längta efter mig då?
Axel: Ja....
Jag: Skoja bara. Skulle jag aldrig göra. Jag skulle aldrig kunna vara utan dig så länge...
Axel: Du skulle nog åka ut i första tävlingen ändå....
Ilove you!!!
Dags att hitta tillbaka...
Dags att hitta tillbaka ja. Till rutiner. Nyttig mat. Jobbkoncentration. Ledigheten och rastlösheten ersattes av ett umgängesfyrverkeri. Middag och en vinkväll med tapetsering tillsammans med goda grannar som blev en sen vinnatt. De är färre de där nätterna när man snubblar i säng och upptäcker att klockan blivit nästan 4 på morgonen och man har pratat och skrattat och spelat spel i en mängd timmar. Färre men ändå så härliga.
På lördagen kom Vicke och Calle hit och åt middag medan ungarna var lite för speedade för mina trötta dagen-efter-öron... Söndag och årets obligatoriska julgransplundring hos min bror. Tog med alla otäcka skumtomtar och dyra praliner jag kunde hitta i skåpen. Efteråt landade vi hemma hos vår andra familj Crille och Linda för kaffe och kvällsprat... Sen var det bara hem och ladda.
Ladda för jobbstart. För ledighetsslut. Och nu är vi igång...
Axel var helt färdig efter sina första två dagisdagar. Jag börjar precis komma igång och piggna till. Har saknat mina 24 barn! När jag kommer hem har jag två barn som har saknat sin mamma.
Nya livet har börjat bra. Sockeravvänjer mig hårt och har tränat två gånger. Nu j..lar ska volangerna bort!! ;-)
En och en halv vecka till Villes dagisstart... gulp!
Natti!
♥
Restless body
Varför är jag så rastlös? När jag såg snöovädret imorse och insåg att dagen var helt oplanerad så tänkte jag bara mysiga tankar. Städa skåp, spela spel, leka med Villen.... Nu är klockan kvart i 2 och jag är rastlös. Känner mig insöad. Uttråkad. Jag har dansat Zumba framför tvn, städat alla skåp i badrummet, gett tre barn lunch, bestigit ett tvättberg.... men ändå. Rastlös. Borde ju bara njuta. Suck.
Nu blev det kaffe och fyra Paradisbitar. Trots viktchocken häromdan... Hela kylen svämmar över av choklad fortfarande. Synd att slänga.... ;-)
Overkligt...
"Karin heter jag. Är mamma till Vilmer, 16 månader."
Overkligt. Kom precis hem från föräldramöte på Villes nyöppnade avdelning. Där satt vi. Föräldrar till 16 barn, alla mellan 13-18 månader som snart ska tulta omkring som små men söta insekter samlade i en burk. Hjälp. Jättehjälp. Trodde väl kanske aldrig att mitt barn skulle vara så liten vid förskolestart men nu är det så vårt liv måste vara just nu. Han kommer säkert klara det galant. Gråta lite efter mamma. Mamma kommer gråta desto mer efter honom. Men visst mäste jag väl vara lite tuffare den här gången? Visst måste mammahuden härdats något de här senaste 3 åren med alla tårfyllda lämningar, bubbliga dagisdagar...? Axel var 2 år och 4 månader. Vi grät ändå... båda två. Om 20 dagar skolan han in. Min lillprins. Min ögonsten. Min illbatting. Hoppas att han och de andra små kommer trivas där i sin glasburk.
Jag älskar dig!
♥
Äntligen!
Äntligen ska jag få krama Johannisäron och se lille Elis! Strax kommer de hit på lite fika. Jag och Ville har varit i stan och lämnat tillbaka en jacka som var min, en skjorta som var Axels och istället köpt två nya jeans till Villen. Skulle igentligen laddat med bra dagiskläder till honom men HM får såååååå underkänt när det ska handlas något annat än jeans till små grabbar. Får spara barnen presentkort till vårkläderna istället...
Igår var jag och Karin på bio efter en eftermiddag då jag var ARG och ledsen!! Såg Svinalängorna och var inte riktigt beredd på vilket elände som väntade. Snörvlande och tacksamma satt vi i bilen och hem och tackade högre makter att våra barn har det så bra. Se den! Och Ola Rapace.... suck.
Kram så länge!
2011... nu kör vi.
Nytt år. Ny lust att få ordning på livet.
Nyårsafton var en härlig kväll med underbar mat, goda viner och fantastiskt sällskap.
Många små höll oss sällskap så gott som hela natten, vissa vuxna tog deras plats istället ;-)
Tack för en fin afton!
Massvis med nyårspics....
Mina nyårsfina älsklingar
Redo för fest
Axel och Tilde
... och minigrabbarna
Viggo discodansade
Viggo och Linda
Crille fixar...
Gott Nytt År!
Trött på slipsen!!
♥
Alla som var vakna vid middag...
Lite pyjamasdans...
...och lite nattamat!
De snyggaste gästerna fick sova över...
Nu hoppas vi på ett friskt, lyckligt, alldeles fantastiskt 2011!
