Plötsligt händer det...
Plötsligt händer det. Jag torkade en geggig kind, sa "Mamma kommer sen", hörde tårarna men såg att han tog en stor hand och traskade in för att ta av regnvåta kläder. Jag åkte hem. Var rastlös och lite orolig. Åt lunch, drack kaffe, ringde Pernilla. Satte mig i bilen och då ringde de... "Din prins sover så gott.... bla bla bla" Underbara varma rediga mormorspedagoger som kramar min lilla när han behöver det, som kallar honom prins och som framförallt ringer för att lugna en orolig mamma.
Jag är trött. Precis som om jag redan börjat jobba. I regnet finns inte ens lusten att suga ur det sista ur semstern. Det ska bli skönt med rutiner. Jag har tränat varannan dag senaste veckan. Ett par grymma skor och en playlist var allt som behövdes för att jag skulle njuta av att springa igen. "Ta dina mått" sa Henrik. Jag vågar inte.... Det har varit en fluffig rosésommar med mycket njutning. Som sig bör...
Nu ska jag se på Sverige - Ukraina. Imorgon ska jag träffa några jag längtat efter! Men först hoppas vi på ännu en fantastisk dagis- och fritidsdag.
♥
Kommentarer
Trackback
