Det finns hopp...
Känner mig lite bättre idag. Om det beror på att min fina man igår visade att han kan och vet vad jag behöver (och jag behöver varma bad, tända ljus, vin och lite TV4play...) eller om det beror på kvällens energigivande träning med Linda, det vet jag inte. Eller beror det kanske på ett medarbetarsamtal som kändes bra eller kanske på att Vilmer var hög och lycklig av Alvedon ikväll. Jag vet inte. Men det finns hopp för November!
En av två små här hemma är sjuk. Nu är det lillemans tur att vara feberhet och skruttig. Men det löser sig. Och gör det inte det så kvittar det som min farmor skulle sagt.
Go natt!
Kommentarer
Trackback