Hell hour
Här har vi haft HELL HOUR sen klockan 16.30! Ledset, gnälligt, surt och ensamt. Det börjar kännas att vara storebror. Det börjar kännas att de är två. Lika ljuvligt underbart som det alltid annars är, lika bedrövligt var det ikväll. Jag borde låtit Axel stanna uppe en stund för att få mig för sig själv en stund men jag orkade inte... istället frossar jag fruktsallad med grädde och andas lugnet.
Jag längtar efter att vara snygg och dricka skumpa. Det känns som en utopi just ikväll...
Jag är iallafall väldigt lättad att Johannispäron kommer bli okej. Jag är pirrig, glad och spänd inför en ny liten Stockholmare som gör entré snart. Jag är glad att just min mamma är min mamma och att jag idag kanske kunde ge en smula tillbaks av allt hon gett mig. Och sen är jag glad att Henkan är på blåvitt och slapp vardagskaoset ikväll men gladast och mest tacksam är jag över mina vackra ungar som älskar mig trots att jag säger så mycket dumheter.
Jag: "Du får städa ditt rum om jag ska läsa bok för dig Axel"
(2 minuter senare)
Axel: "Buuuhuuuuuu....snyft... buhuuuuu..snyft, snörvel, snor...."
Jag: "Jag stänger dörren då så jag inte behöver höra dig gråta!!"
Axel: "????"
Jag: "Eller tycker du att jag ska stå här ute och gråta för att jag måste ta hand om disken efter middagen??"
Moget.
Kvällens kanske enda grötleende fångades på bild som tur var...
Snart: Hollywoodfruar.
Mums!
