Så underbara...
Axel kom hem. Grät floder för att dagens lek var tvungen att ta slut. Efter nio timmars intensiv lek, skridskoåkning på sjön, fika, lunch, mellis, middag med kompisarna hade han ändå inte fått nog. Tårarna forsade och mellan tårarna försökte han övertyga mig om att Peter visst lovat att han fick komma tillbaka till Tilda ikväll....
Samtidigt skrattade lillebror så han kiknade av lycka för att hans bror äntligen var hemma. Sen lekte de. Axel spelade ballongtennis, tokade sig för sin bror, för oss.... Vilmer hämtade 27 ljus ur kökslådan och delade ut till övriga familjen. Skrattade så kinderna var röda. Jag och Henrik satt matta men lyckliga och bara såg på våra små. Så underbara och omåttligt älskade av oss.... Jag spricker nästan. Vill gråta. Skratta. Allt på en gång. Så kinderna blir röda.
Det låter som en underbar (känslosam) dag. Det är då man känner att man lever :)