Hemska natt...
Vill helst glömma natten som gick.... och nu önskar jag allt jag kan att det inte är mig det är synd om i natt.
Snälla, snälla, snälla... låt oss slippa. Axel började kräkas klockan 22 igår kväll. Sen kräktes han med 20 minuters mellanrum nästan HELA natten. Tur att emotofoben (jag) har världens bästa man. Jag tog hand om nerkräkta handdukar, lakan, kläder... Henrik tog hand om Axel som det var SÅ synd om. Han hade så ont!! Jag ville mest storgråta men kämpade för att inte överföra min dumma skräck på min modiga son. Fick några timmars sömn i ett annat rum eftersom jag skulle upp och jobba klockan 7 och för att jag som sagt har världens snällaste man. Världens snällaste man, världens modigaste son och världens räddaste mamma... vår kräkfamilj.
Men idag är Axelsson på benen. Tagen förstås men han har ätit både yogurt och makaroner och just nu leker han Rorri racerbil. Jag är förstås inbillningssjuk.. eller sjuk. Det får vi ola om....
Rent förebyggande åkte jag och handlade och fixade ett kylskåp rustat för krig (=kräksjuka). Nu har vi bara Proviva nypondryck, mild yogurt, rostbröd och blåbärssoppa.
Min mamma ringde precis och frågade Axel hur han mådde... "Jo tack, det är bra med kräket".
Om alla små och stora kräk är friska tills på lördag så är jag lyckligast!!! Då är det semester...
Kommentarer
Postat av: PB
Stackars stackars Axel...och stackars stackars dig!! Hoppas du håller dig frisk!
Kram H
Trackback
