Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Vi kom hem igår kväll...
Axel fick en och en halv dag i backen innan olyckan var framme. En vurpa i Trollskogen, en skooterfärd till sjukhuset, röntgen som visade ett brutet ben och sen ett stort lila gipspaket från tårna till ljumsken.
Resten av veckan har varit tuff men vi har en duktig och tapper son som fixar både smärta och tristess ganska så bra.
Själv klarade jag kombinationen av smärtan i mammahjärtat och graviditetshormonerna sådär.... många tårar blev det och framförallt massvis med besvikelse för att inte Axel fick den härliga vinterveckan vi hoppats på.
Nu är vi iallafall hemma och snart har den första och förhoppningsvis värsta veckan för Axel passerat.
Berättar mer senare. Han behöver oss 24h just nu...
Några suddiga mobilbilder...
Axel somnade på sjukhuset av smärtan...
Benet som spjälkats av scooterdoktorn...
Kärlek till alla snälla som tänkt på oss i veckan!
Tack!
♥
Älskade vänner! Jag blir helt förfärad. Stackars stackars lille goe Axel!!! Som tur är är ju barn bra på att tackla alla möjliga konstiga situationer... Karin, gravid och skadade barn... minns när Hugo skulle in till akuten när jag var runt vecka 15 med Maja. Jag ville ha med mig halva släkten in till sjukhuset. Jag ömsom mådde illa och ömsom var vek. STOR VARM KRAM OCH HÄLSA!!!!!!! Helena med familj
Fy, fy vad trist! Stackars Axel, men han verkar vara en kämpe ge bara massa kärlek (vilket jag är helt övertygad om att ni gör) så kommer han fixa detta också.
Massa styrkekramar till er också! Hoppas ni kan njuta lite av den kommande vårsolen ändå.
Kram Katrin
Usch..jag grinar nästan när jag läser... Stackars lille fine Axel. Ni kommer att fixa detta! Tänker på er massvis..
Kram från oss här i city..
Superhero Axel...som alltid!Kämpa på!
Kram Helena
