karinkristina

Idag bestämdes det att vi skulle ut i skogen med barnen. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var sååå skönt när vi promeneradepå lunchrasten. Jag och Pernilla bredde 2 miljoner mackor och Erik tog barnaskaran och promenixade i förväg... efter 5 minuter ringer han och säger att det snöar!! VA!? Men vi gick ändå. Sen blev det sol igen. Sen haglade det. Jag blev iskall och har inte tinat än trots ett träningspass efter jobbet. Självklart var jag varm under passet men nu är jag kall som en isbit igen. Tror jag måste bada...

Idag lämnade jag på dagis. Det har hänt mindre än 5 gången sen Axel började. Henrik gav mig en lektion i dagisavlämning innan han åkte till jobbet. Jag tror att han var rädd att jag skulle curla min son i tamburen och pussa ihjäl honom med tårarna rinnade över mina mammakinder. Men jag följde instruktionerna och lämnade min fina stora duktiga son stolt som en tupp... eller höna. Herregud! Hur ska jag känna när han åker på sitt första fotbollsläger?

Igår vid middagen så somnade Axel mitt mellan tuggorna! Han såg SÅ rolig ut! Hans mamma och pappa skrattade rått men hjärtligt när han höll på och trilla av stolen flera gånger. Gav honom en glass för att han skulle vakna men han somnade med den i munnen också...

Äta glass och sova.. va!? Va konstigt!

Jag känner att ljuset har gett mig nu energi. Eller är det vitaminerna och plommonvattnet...?
Onsdag redan imorgon. Jösses! Vad händer med veckorna? Snart kommer påskharen!

tisdagskärlek till alla