karinkristina

Efter veckans skönaste arbetsdag med veckans absolut fnissigaste möte såg jag framemot en mysig fika hemma med Sanna och hennes lille son som jag inte träffat tidigare...

Fikastunden slutade i blodbad och världens största bula!!! Axel stod upp i stolen på altanen för att kolla in grannarna när stolen välter mot altanräcket... Med stolen över sig flyger han in med huvudet före i de järnpinnar som håller glaset på plats!!

Illvrål. Mammapanik. Hinner se att han har ett rött streck över ögat men kramar honom mest för att lugna honom tills jag ser att luggen är full med blod och runt såret kan jag på riktigt se bulan växa...

En glass i munnen och en glass på den blödande bulan. Telefonsamtal till vårdcentralen som säger att jag ska komma om det ser sprucket ut.... Hur ska jag se det med allt blod och hår...?? Men blodet slutar rinna snabbare än Axels tårar och bulan växer sig större än min oro.

För säkerhetsskull säger vi ändå hejdå till Sanna och Teo och beger oss ner till doktorn. På vägen möter vi Henrik som med sina skärsårsvana kockögon bedömmer att doktorn inte kommer sy ihop vår son så istället blir det apoteket och egen ihoptejpning...

Min son var tapper. Hans mamma riktigt lugn och duktig. Sen fick jag världens huvudvärk.....

Ikväll har jag gått en långprommis med min mysiga granne och nu väntar sängen...

Vattenskalleparty...

Gonatt!