karinkristina

Tjoho! Så har vi fått igång både internet och telefon igen och jag kan börja fungera lite mer som jag... men jag måste säga att det har varit sunt för oss att testa vardagkvällar utan kompisen datorn... Kanske dags att vara kompisar med varandra istället...?

Vet knappt vad jag gjort sista tiden. Jag har aldrig varit så trött, så upprymd men samtidigt så labil. Tror inte riktigt jag hinner med mig själv. Jobbet går i 200 km/h heeeeeela tiden, Axel är som en liten igel som suger musten ur mig med allt jag har att oroa mig för (vilket igentligen inte är något)... som tur är ger han hela tiden tillbaka 1000falt så att jag orkar. Det enda jag vill är att vara hemma och fixa i lägenheten som jag älskar...




Axel är sjuk. Henrik hämtade honom från dagis mitt på dagen och jag plockade upp en rosig och blank kille på Henriks jobb en stund senare. Härligt att behöva vabba första veckan på dagis... men imorgon kör vi skift här hemma och det räcker med att jag smiter iväg tidigare från jobbet.

Helgen var tung på grund av olika saker men lördagen gav lite kraft när vi firade favvobrorsans 36årsdag i skogen.