Tårar...
Igår började jag gråta när jag skulle förklara för Axel att valparna inte kommer bo kvar hos hans farmor.... Han förstod såklart inte, och höll glatt med när jag sa att bebisarna skulle få nya familjer. Det skär i mitt hjärta, mest för att jag njuter av att se honom lycklig busa runt med trollen. Snart är de borta och han kommer inte förstå....
Idag mer tårar när jag fick veta att världens bästa kanske ska flytta härifrån och inte finnas på replängds avstånd från mig när jag behöver henne.... egoistiskt? Självklart,... men jag förstår inte hur det ska bli utan henne här....?
Ledsen... eller kanske bara lite gråtmild.
Idag mer tårar när jag fick veta att världens bästa kanske ska flytta härifrån och inte finnas på replängds avstånd från mig när jag behöver henne.... egoistiskt? Självklart,... men jag förstår inte hur det ska bli utan henne här....?
Ledsen... eller kanske bara lite gråtmild.
Kommentarer
Trackback
